Nästan exakt ett halvår har gått sedan jag gjorde något på detta projekt sist. Jag har börjat ta tag i det igen och ska försöka avsluta det. Förhoppningsvis innan sommaren är slut. Att måla alla rutorna på spelbrädet tar sin lilla tid och jag har kommit en god bit på väg men jag märker att jag behöver måla alla rutor två gånger så färgen blir riktigt heltäckande. För att inte projektet ska verka dött tog jag mig lite tid att påbörja måla den dekorativa delen på pjäserna. På de anfallande styrkorna (de gröna) dekorerade jag med gammal runskrift menats på kungens styrkor (de röda) valde jag en enkel design. Kungen själv har jag inte dekorerat än.

Självklart skulle Guld tuschpennan jag köpte gå sönder när jag satt och målade pjäserna. Toppen fastnade inuti korken på något konstigt sätt men jag lyckades peta ut själva spetsen som man skriver med. Så jag fick sitta och hälla ut guldfärgen från den trasiga pennan ut på ett tidningsblad, doppa spetsen i färgen och sen måla runorna på pjäserna. Bilderna ovanför visar hur de färdiga pjäserna ser ut.

Handling

Planeten Krypton går mot sin undergång och Jor EL ser ingen annan räddning för sin son, Kal El, än att skicka iväg honom i en rymdfarkost för att undkomma planetens förintelse. I flera år färdas den lilla pojken genom rymden tills farkosten till slut når sin slutdestination jorden. På jorden är gravitationen helt annorlunda än hemma på Krypton och Kal El får fantastiska krafter på grund av detta som överlägsen styrka och snabbhet och förmågan att kunna flyga. Han adopteras av två kärleksfulla föräldrar som hittar honom efter att hans farkost kraschat och de döper honom till Clark Kent. Men det finns en väldigt intelligent skurk som fått upp vittringen på Superman och som har hittat hans svaga punkt, meteor spillror från hans hemplanet även känt som kryptonit.

Min åsikt

Christopher Reeve är lysande i rollen som både Clark Kent och Superman. De kontraster som finns mellan Clark Kent och Superman är så stora att man nästan skulle tro att rollerna spelades av två olika skådespelare. Ett bevis på hur duktig skådespelare Reeves egentligen var. Det är en bra balans av action och romans då det inte lutar för mycket åt något av hållen. Gene Hackman passar perfekt som Lex Luthor, karismatisk och komisk men samtidigt en klart dominerande sociopatisk personlighet.

Denna filmen har lyckats med, som så många, som så väldigt, väldigt många moderna filmer misslyckas med gång på gång på gång, och det är att få till ett mäktigt soundtrack. Nu pratar jag inte om att slänga in nån slumpmässig hit låt från radio toppen i nån action scen, nej. Jag pratar om riktigt bra orkester musik som får nackhåren att resa sig och hjärtat att slå dubbelslag.

Jag råder er att inte avfärda denna filmen bara för att den är gammal. Trots sin ålder håller den fortfarande måttet. Den må ha samlat lite damm under åren men guldklimpar skiner fortfarande starkt, även under lager av damm. Det är enligt denna skribentens åsikt förmodligen en de bästa Superman filmerna som gjorts!

Betyg:   + (Mycket bra)  

Kan köpas här: CDON på en samlings DVD, Superman: The Christopher Reeve Collection

Nu har jag gjort en totaländring av denna svåra bloggkategori. Den nya stilen tar betydligt längre tid att göra men är betydligt mer belönande i längden hoppas jag. Det är roligare att se videoklipp än att sitta och läsa en massa text. Jag hoppas ni gillar detta. Jag lägger upp videorna på min youtube kanal och länkar till klippen från bloggen. Först ut på den helt nya och omgjorda bloggkategorin I Rampljuset är ingen annan än min favorit DC karaktär, Catwoman.

"I am Catwoman, hear me roar" säger hon i början men av någon anledning kom inte ljudet med.

Allmänt

De två författarna som varit med och skrivit denna heter Tony Bedard och Peter Calloway.

Tony Bedard är en amerikansk serietidningsförfattare som jobbat inom branschen ända sedan tidigt 90 tal. Han började sin karriär som en praktikant för Valiant Comics och har sedan dess jobbat sin väg upp. Idag är han författare åt serien Green Lantern: New Guardians.

Peter Calloway fick sitt genombrott hos DC Comics efter att ha skrivit många Batman "one-shots" och tog över Gotham City Sirens från Paul Dini vilket blev hans första "on-going" serie.

Tecknarna heter Andres Guinaldo och Jeremy Haun.

Andres Guinaldo har varit med och tecknat, förutom Gotham City Sirens, även Nightwing, Son Of Hulk och The Hypernaturals.

Jeremy Haun, född 1975 i Neosho, Missouri, är en frilansande serietidningstecknare som har arbetat för bolag som IDW, Image Comics, Marvel, DC och några mindre.

Handlingen

Denna tpb innehåller 2 stora berättelser. Den första handlar om Poison Ivy och tar vid där den andra Gotham City Sirens grafiska novellen (Ni kan läsa min recension om den andra Gotham CIty Sirens grafiska novellen om ni klickar HÄR. ) lämnade Poison Ivy. Poison Ivy har tagit anställning på S.T.A.R laboratorium där hon kommer i kontakt med en utomjordisk växtbaserad livsform som inte helt är olik henne själv.

Den andra berättelsen handlar om Catwoman och en konspiration att fånga henne och få ur henne Batmans riktiga identitet. Batman som är en svuren fiende till både Harley Quinn och Poison Ivy, har knappt tolererat Catwomans känslor för The Dark Knight fram tills nu och när Talia al Ghul och Zatanna rycker in för att hjälpa Catwoman och skydda Batmans riktiga identitet så är det inte riktigt klart vem det är som försöker rädda Selina (Catwoman) eller skada henne.

Min åsikt

Denna serien har börjat växa nu tycker jag. Men vissa stunder får jag känslan av att jag sitter och läser en serietidning menad åt flickor först och främst men det kan bara vara jag som lever kvar i den där uråldriga och utdaterade grupperingen av tjej och kill serier. Jag gillar historien som berättas och tycker den är spännande, det är väl ändå det som är huvudsaken. Det är ju inte så att jag sitter och läser Barbie eller My Little Pony.

Jag tycker att dom har hittat en fin kollaboration dessa 3 kvinnor sinsemellan och lyckas föra historieberättandet riktigt bra. Vi har Catwoman som är en antihjälte, hon gör inget gott men menar ändå väl och vill ingen något ont. Hon har även starka känslor för Batman vilket hennes två vänner med nöd och näppe tolererar. Vi har Poison Ivy som är den enda av de tre som fortfarande kan betraktas som skurk. Hon hyser ingen kärlek för något förutom hennes älskade växter, och hennes två vänner Selina och Harley men det visar hon inte så ofta, och ser fortfarande Batman som sin svurna fiende. Sist och kanske ändå minst så har vi den lilla hyperaktiva och galna Harley Quinn som är något mellanting mellan Catwoman och Poison Ivy och som ändå verkar vara gruppens stöttepelare när insides dispyter bubblar upp till ytan. Hon påstår sig ha släppt taget om Jokern, mannen hon en gång älskade över allt annat, men sanningen kan vara vilseledande. Där har ni en kort beskrivning om hur Gotham City Sirens är, tre intressanta karaktärer med helt olika liv sammansatta i en serie i händerna på vad som visat sig vara bra författarskap än så länge och fortsätter det så här kan det bara bli bättre och bättre. Endast tiden kan säga detta.

Betyg:  +  (Bra)

Kan köpas här: Bokus som paperback eller hardback