Brothers måste vara ett av de mest speciella spelen jag spelet än så länge. Spelets fokusering är runt historian och dess framskridning mer än att ge spelaren en utmaning som i traditionella TV spel med boss strider och andra fiender att slåss mot längs vägen. Du kontrollerar bägge bröderna med de bägge analoga styrspakarna på PS3 kontrollen. Spelet tar sin början i deras hemby då deras far plötsligt blir väldigt sjuk. Bröderna tar honom till den lokala läkaren som säger att han endast kan botas om han dricker från vattnet från "The Tree Of Life". Bröderna får en karta och ger sig ut på sitt äventyr där du kontrollerar bägge bröderna då de i samarbete med varandra måste överkomma många olika pussel och hinder och farliga varelser för att nå sitt mål. Spelet utspelar sig i en fantasy värld som är mycket snyggt gjord. Spelet upprepar sig inte någon gång utan det händer nya saker hela tiden så det blir aldrig långtråkigt. Någonstans i början stöter man på ett troll som sitter och gråter uppe på ett berg och jag kan nästan svära på att utseendet på det trollet är direkt inspirerat från vår svenska konstnär John Bauer. Det kanske inte är så konstigt då spelet i sig är utvecklat av den svenska prisvinnande regissören Josef Fares.

Spelet är till för oss gamers som gillar en bra story i ett spel, som kan spela ett spel utan behovet att känna sig "1337" varje gång vi slår på konsolen. Spelare som letar efter utmaningar och fiender att döda kan nog tycka att detta spelet är långtråkigt och ska nog hålla sig till Call Of Duty där dom kan sitta och spotta och fräsa åt andra online spelare. För att linda i det jag precis sa, detta spelet är för lite mer mogna gamers. På minus sidan kan man tycka att spelet är lite väl kort men spelar man 200 timmars spel som Dragons Dogma (som jag gör för tillfället) är det rätt skönt ibland att ta en paus från den typen av spel med spel som detta. Jag tänker inte avslöja hur spelet slutar men jag tyckte det var ett oväntat slut och sånt uppskattas alltid.

Betyg: +(Mycket bra)

Kan köpas här: Kan bara köpas online (vad jag vet) på Playstation Network

Detta var ett väldigt lättsamt spel med mycket svart humor. Jag gillar att spela sådana här spel emallanåt som inte är så seriösa. Även om spelet kanske inte slår en som en av de mer allvarliga spelen så är det ändå väldigt snyggt och proffsigt gjort och det är en väldig variation på banorna. På en bana tex tar du dig igenom ett nöjeshus med en massa arkadmaskiner där du får spela spel inom spelet. Du kommer till en farm där en typ av svamp växer och när du utsätts för den skiftar du mellan verklighet och psykideliska trippar. Humorn finns med hela spelet igenom och trots dess bisarra ton är den väldigt rolig. Juliet (huvudpersonen i spelet) är en lite smått galen high school tjej som till synes verkar leva ett normalt liv. Hon har en pojkvän hon älskar, är en hejarklacksledare och gör bra ifrån sig i skolan. Men hennes sanna natur visar sig när zombies en dag dyker upp på skolan och hon drar fram en rosa  motorsåg dekorerad med hjärtan och börjar skära dom itu, kapa armar och ben och såga av huvuden så blod sprutar åt alla håll. Spelet är väldigt "tjejigt" men på ett mycket charmigt sätt. När du sågar din väg genom dött zombie kött sprutar det färggranna regnbågar och rosa små hjärtan över hela skärmen och på ett visst sätt tycker jag att det är rätt charmigt. Dom förvandlar något som ska vara så extremt blodigt och splattrigt till något typiskt tonårstjejigt. Dom gjorde till och med ett skämt om det i spelet varpå Juliets pojkvän frågar henne:

"Where do all the rainbows come from out of your saw when you kill zombies?"

"It comes from awesome!" var Juliets enda svar.

Detta var inte den enda roliga dialogen i spelet, hela spelet är fylld med dom.

Spelkontrollen är riktigt bra men en grej dom inte lyckats med i detta spelet är auto aim på ett skjutvapen man får en bit in i spelet. Så mitt förslag till er om ni ska spela detta, ta bort auto aim i options. Boss striderna var förvånansvärt lätta och jag spelade på normal svårighetsgrad. Letar du efter utmaningar så ska du inte spela på normal svårghetsgrad. Jag klarade av spelet relativt lätt utan några större hinder men det var precis ett sådant spel jag letade efter också så för mig var detta perfekt. Det var mycket bra soundtrack i spelet också med band som The Human League, Dead or Alive och Children of Bodom.

En rolig grej jag vill dela med mig av innan jag avslutar denna recension är att hela spelet igenom tyckte jag att Juliet påminde väldigt mycket om Harley Quinn i Batman spelen Arkham Asylum och Arkham City och idag letade jag runt lite på internet och fick se att det är samma person som gör bägge rösterna. Tara Strong heter hon.

Betyg: + (Mycket bra)

Kan köpas här: CDON på Playstation 3 eller X-box 360

Alldeles nyss klarade jag av tredje och sista spelet i Tomb Raider trilogin. Jag gillade alla spelen men jag gjorde ett stort misstag. Jag spelade dom efter varandra. I längden blev det lite tjatigt att spela samma typ av spel tre gånger om. Men jag ska vara rättvis i mitt betygsättande ändå. Det är inte mycket som skiljer dessa tre spel mer än de olika miljöerna. Det fanns till min förvåning inte många bossar i något utav spelen utan de förlitade sig mer på pussel och gåtor. Vanliga fiender fanns det brist på. Även när det kom till utmaning förlitade de sig på alla pussel. Men självklart fanns det fiender att döda, kanske inte så mycket som jag hade hoppats på bara. Underworld hade lite snyggare grafik än de två tidigare spelen vilket kan bero på att de andra två var Playstation 2 släpp och detta ett Playstation 3 släpp, men överlag känns alla tre som ett enda stort spel som de delat upp i tre delar. Min speltid på Underworld slutade på runt 10 timmar.

Läs min recension om Tomb Raider Anniversary HÄR

Läs min recension om Tomb Raider Legend HÄR

Betyg: + (Bra)

Kan köpas här: CDON

Då var andra spelet i trilogin avklarad. Det föregående spelet Tomb Raider Legend måste jag säga var lite roligare. Där var det en bra balans mellan pussel att lösa och fiender att döda. I detta spelet var det övervägande pussel. Självklart fanns det fiender att slåss mot också men inte så många och boss striderna hade dom snålat in på. Jag tror jag slogs mot 4 bossar sammanlagt i hela spelet, inklusive slut bossen. Å andra sidan var detta spelet längre än Legend så det var betydligt mer speltid här och det berodde inte på att alla pussel tog tid att lösa, vilket de ibland gjorde, men spelet var rätt långt även om man skulle klara dom relativt snabbt. Spelar du på svårighets normal så ska du inte behöva oroa dig att få slut på varken ammo eller medpacks, det hade jag i överflöd hela spelet igenom. Ett bra spel som ger dig en alldeles lagom dos med utmaning men som kan bli lite tjatigt i längden såvida man inte verkligen gillar att lösa gåtor och pussel. Precis som det förra spelet så var det inte PS2 versionen jag spelade utan den förbättrade versionen på PS3 utgåvan som syns under texten.

Läs min recension om Tomb Raider Legend HÄR

Betyg: (Bra)

Kan köpas här: CDON

Detta spelet lyckades jag varva på bara 4 dagar. Det var inte vidare långt och definitivt inte så svårt som det föregående spelet jag varvade, Bayonetta.  Bilden ovanför denna texten är dock lite missvisande då det inte var Playstation 2 spelet jag spelade utan den förbättrade varianten som släpptes på Playstation 3 med hela trilogin på ett och samma spel.

Tomb Raider har funnits sedan 1996 och först nu bestämde jag mig för att börja spela det. Legend, det som jag spelade nu, kom ut år 2006. Det var det nya spelet med Tomb Raider (Mars 2013 släpptes det) som fick mig att vilja gå tillbaka till de lite äldre spelen och ta mig igenom dom först innan jag ger mig på det nya. Det har slående likheter med Uncharted som kom ut ett år efter Tomb Raider Legend. Det är mycket klättrande i gamla ruiner och tempel och lösning av pussel i Legend. Vissa av dom var rätt utmanande men inte till den grad då man blev tvungen att söka hjälp på internet. Alldeles lagom med andra ord. En sak jag skulle vilja klaga på, som bara var ett enstaka bekymmer någon gång som tur va, var kameravinkeln. Ibland blev det fel så man inte kunde se vart man hoppade vilket vid något tillfälle resulterade i att man störtade rakt ner mot sin död. Men det var inget återkommande bekymmer som satte käppar i hjulet för spelet utan bara en mindre irritation. Spelet var inte så långt heller. Det kan kännas som att det var alldeles lagom långt men det beror på att man stannade rätt länge vid varje plats där det fanns ett pussel att lösa som fick spelet att kännas längre än det egentligen var. Men det var helt klart värt att spela och höll mig road de timmarna jag spelade det.

Betyg:  + (Bra)

Kan köpas här: CDON

"The Shadow Remain Cast"... dom orden lär ni få höra väldigt ofta om ni försöker ta er igenom detta spelet på normal svårighetsgrad. Igår varvade jag äntligen Bayonetta men jag får säga, det var verkligen inte lätt! Detta är nog det svåraste spelet jag har spelat i modern tids era. I normala fall när jag möter sådana här utmaningar brukar jag oftast ge upp spel eller byta ner till en lättare svårighetsgrad men det var inget alternativ i detta spelet för man är fast med den svårighetsgraden man väljer från början. Men jag ville inte ge upp heller. Detta spelet tillät inte att jag gav upp för även om utmaningarna stundtals kändes nästintill omöjliga att klara av så var känslan man fick när man väl klarade av det oerhört tillfredställande och man hade nåt till den graden också då man var såpass förbannad att man bara inte kunde låta spelet vinna. Sen ville jag inte ge upp för detta spelet tyckte jag va riktigt bra! Bayonetta är en riktigt cool karaktär med glimten i ögat med väldigt snygga "moves" och "finishers". Bossarna du får möta är storslagna, milt sagt. Det är gigantiska änglar av alla dess slag och för att ha någon chans i spelet måste du lära dig att undvika fiendens attacker och anfalla honom när tillfälle ges, det är A och O. Grafiken är väldigt snygg och även om man inte kan tro det i ett sådant här typ av spel så är faktiskt de 17 olika banorna väldigt varierande. Motorcykel banan med Bayonetta var fruktansvärt cool och en verklig adrenlain pumpare.

Boss fighterna var inte dom lättaste. Jag kom in i en strategi vilket innebar att jag var inställd på att dö några gånger först innan jag lärde mig bossens anfallsmönster. Som tur var så har man obegränsat med "continues". Bossarna i detta spel är inte att leka med. En del bossar attackerar dig med flera attacker samtidigt så det är därför det är bra att lägga upp en försvars strategi först och främst, utan den kan du glömma att du har någon chans. Även vissa vanliga monster, som inte är bossar, kan vara riktigt utmanande.

Om jag skulle placera Bayonetta i någon kategori så kan jag inte säga vart jag skulle placera spelet. Det är någon form av Sci-fi, noir, action, fantasy värld man spelar i. En väldigt udda värld kan tyckas men dom får det att funka. Visst är spelet fruktansvärt svårt och kan kännas hopplöst ibland men känslan du får när du klarar av utmaningarna är deto kraftigare och känns oerhört tillfredställande. Ett litet minus detta spelet har är att du undviker attackerna med knappen R2 på ps3 och en bit in i spelet får du en förmåga som förvandlar Bayonetta till en panter med knappen R2. Dom har alltså lagt in två saker på en och samma knapp. I början var det oerhört frustrerande att man förvandlas till en panter så fort man försökte undvika en attack men till slut lärde man sig undvika attackerna som panter också. Du får mycket spel för pengarna för det är många banor, eller kapitell som det heter i detta spelet. Min speltid på detta spelet slutade på 20 timmar. En tvåa är på väg till år 2014 och för mig är det redan ett givet köp. Det blev lite väl mycket skrivet på min recension om detta spelet men det va längesedan jag kände mig så stolt över att ha klarat ett spel.

Betyg: + (Mycket bra)

Kan köpas här: CDON på PS3 eller X-box 360

Jag kommer inte ihåg exakt, men det var nog över 5 år sedan jag spelade det första Darkness spelet. Mycket av storyn från det första spelet hade fallit i glömska men jag kom ihåg bitvis allteftersom detta spelet fortskred. Du spelar Jackie Estacado som agerar värd åt The Darkness. Men ett gammalt brödraskap vill ta hans krafter och använda dom själva och för att åstadkomma detta behöver dom ett mäktigt vapen kallat Siphon. Detta är det enda vapen som kan döda The Darkness. I första spelet dog Jackies barndomsvän/flickvän Jenny men i detta spelet avslöjar The Darkness att den håller hennes själ gisslan i helvetet och lovar att släppa henne fri om Jackie slåss mot brödraskapet och lägger beslag på The Siphon.

Jag gillar bägge Darkness spelen hittills men jag får säga att jag gillade det första spelet bättre. Jag har inget emot utmaningar i spel men en sak jag kan störa mig på väldigt mycket är när ammunition i spel tar slut och vid några tillfällen blev det ett problem i detta spelet. Jag fick tag på det relativt snabbt igen men jag tycker inte att sådant ska behöva hända i ett spel då man är rätt så beroende av avståndsattacker. På plus sidan hade detta spel mer grafiska gore effekter än dess föregångare. De olika sätten man kunde ta död på sina fiender med hjälp av de två demonerna eller ormarna, eller vad man nu vill kalla dom, kanske inte är så lämpligt för de allra yngsta att se. Grafiken var originell. Miljön och karaktärerna såg ut att komma från en serietidning. Det kanske inte märktes så mycket under majoriteten av speltiden men varje gång Jackie vaknade upp på mentalsjukhuset så ser man rätt väl att det ser ut att vara direkt från en serietidning.  Har du inte spelat ettan så tror jag inte du kommer gilla detta spelet, storyn kan vara rätt invecklad så mitt råd är att spela det första spelet innan du ger dig på detta.

Betyg:  (Bra)

Kan köpas här: CDON till PS3, X-Box 360 och PC 

Andra delen av än så länge två släppta spel. Det första spelet heter Transformers: War For Cybertron som jag också recenserat här på bloggen. Jag trodde jag skulle få svårt att spela de kommande spelen då jag precis hade avslutat den episka sagan i Mass Effect och jag vet att det är väldigt svårt att toppa den trilogin. Så jag är väldigt glad att jag tog rätt beslut och köpte Transformers: Fall Of Cybertron. Spelet kan beskrivas som en enda lång adrenalinkick med det ena fartfyllda och actionpackade uppdraget efter det andra. Du tas igenom en otroligt bra skriven historia och får spela som både Autobots och Decepticons. Äventyren du får spela igenom är väldigt varierande och alla binds de samman till det storslagna slutet. När det kommer till TV spel och data spel så har verkligen inte Fru Fortuna lett, eller ens kastat en blick åt Transformers håll vilket är rätt uppenbart då vi har behövt stå ut med styggelser som Transformers The Game (också recenserad här på bloggen). Men allt detta har ändrats nu. Äntligen har Transformers fått det spel som de förtjänar, äntligen finns det ett Transformers spel som lämnar något annat efter sig än bara förstörda spelkvällar med ett överflöd av svordomar och arga kommentarer lämnade på diverse forum och youtube videor.

Betyg:   (Episk)

Kan köpas här: CDON på PS3, XBOX 360 eller PC