Detta spelet har jag velat spela ett tag. Ända sedan jag hörde den underbara låten The Drunken Whaler som är trailer låten för spelet. Hela spelet kretsar kring ämnet hämnd och jag tycker den låten sätter perfekt stämning för den sinnesstämningen med texter som "Shoot him through the heart with a loaded pistol" eller "slice his throat with a rusty cleaver". För att inte tala om spelets "catchfrase", Revenge Solves Everything. Jag har läst att spelet kan sluta olika beroende på hur du beter dig mot dina fiender. Om du låter dem leva eller om du dödar dem. Du kan om du vill välja att skona vissa av dina fiender som du ska lönnmörda men jag vägrade, jag gick hela vägen och gjorde slut på dem alla!

Du spelar Corvo, en livvakt åt The Empress och hennes dotter. The Empress blir mördad och Corvo får skulden för mordet. Dottern blir kidnappad och förs bort och det är här spelet tar sin början, du ska leta upp dottern och återinföra henne på hennes rättfärdiga plats på tronen. Världen du spelar i är en slags korsning av ett högteknologiskt samhälle där de rika lever sina liv med förnödenheter i överflöd och utanför deras skyddande murar lever de vanliga medborgarna i fattigdom och misär i vad som kan verka vara ett postapokalyptiskt samhälle.

Det fanns mycket vapen att välja på i spelet. Vanliga vapen som armborst, pistol eller standard vapnet som Corvo alltid använder, svärdet. Men du kunde också använda dig av, vad lokalbefolkningen kallar, svart magi. Två användbara förmågor som man helt enkelt inte klarar sig utan är blink, som gör att du kan förflytta dig snabbt mellan olika punkter utan att bli sedd, och Dark Vision som gör att du kan se genom väggar och andra hinder för att ha koll på vart dina fiender är. Du kommer vilja undvika öppen strid i det här spelet för det kan bli riktigt kämpigt så se till att spara spelet väldigt ofta. Så fort jag lyckades döda en vakt i det tysta sparade jag spelet så jag skulle slippa döda honom igen om jag dog lite längre fram och fick börja om från senaste sparade tillfälle. 

Vid första anblick av spelet blev jag inte imponerad av grafiken, men det är inte så konstigt då jag precis innan hade spelat Killzone Shadow Fall på Playstation 4 som hade fruktansvärt snygg grafik och man kan inte låta bli att göra en jämförelse. Det som spelet gör bäst är att sätta stämningen för hämnd. Jag brann av hämndbegär hela spelet igenom och svor över alla folk som någonsin kastat ur sig frasen att hämnd inte löser något. Jasså? Hämnd löser inget? Säg det till Corvo när han kastar sina fiender till hungriga, pest infekterade råttor, när han skjuter sina fiender på nära håll med sin pistol eller skär halsen av de som mördade hans kejsarinna. Visst hade det varit bättre om han suttit hemma och begravt sitt hämndbegär istället och låtit mördarna vinna? Spela spelet så får ni se...

Betyg: + (Mycket bra)

Kan köpas här: På CDON till Playstation 3, Xbox 360 eller PC

Jag får börja denna recension med att säga att nu har jag äntligen köpt ett Playstation 4. Jag beställde ett från CDON för två veckor sedan och med konsolen fick jag med Killzone Shadow Fall spelet.

Sist jag spelade ett Killzone spel var på mitt PS3, flera år innan jag ens startade denna bloggen så det var väldigt längesedan. Vad jag minns från det spelet var att det var väldigt svårt och tog rätt lång tid att spela igenom. Detta Killzone spelet, som jag spelade på svårighetsgrad normal som jag alltid gör, tyckte jag var perfekt balanserat med utmaning och spellängd. FPS spel har en tendens att bli repetitiva och kan kännas utdragna om de håller på för länge. Bad Company och Sniper Ghost Warrior tycker jag faller in under den kategorin. Miljön i spelet är väldigt storslagen och fruktansvärt snygg och detaljerad och viktigast av allt i ett spel som detta, väldigt varierande.

Under strid har du en liten bot till hjälp även kallad OWL. Det är den lilla flygande maskinen på bilden under all text. Du kan ge den olika kommandon genom att dra fingret över touchpaden som finns på Playstation 4 kontrollen. Den är mycket användbar och man klarar sig helt enkelt inte utan den. Jag trodde jag skulle ha svårigheter att komma in i stridssystemet i detta spel då jag skulle skjuta med min egna gubbe och samtidigt ge kommandon till OWL roboten men det gick väldigt smidigt och till slut var man som en fungerande enhet. Det finns ett stort arsenal av vapen att välja mellan och ofta fann jag mig ha beslutsångest av vilka vapen jag skulle bära med  mig.

En sak jag gjorde fel på rätt ofta under stridens hetta var att du kan scanna ett stort område efter fiender genom att hålla inne den högra styrknappen på kontrollen och på den vänstra styrknappen använder du dina adrenalin förpackningar som man har till att återställa din hälsa eller att återuppliva dig själv efter du blivit nedskjuten, så väldigt ofta tryckte jag fel och slösade bort mitt adrenalin och man kan bara bära med sig max två stycken så man har inte gott om dom.

Spelet hade en budget på 300  miljoner vilket anses vara väldigt snålt för att utveckla ett spel. Det är bara en sjättedel av vad GTA V budgeten låg på. Men de lyckades ändå förvånansvärt bra trots att de också bara hade 22 månader på sig att färdigställa spelet. Spelet skiljer sig från de övriga Killzone spelen då detta spelet förlitar sig lite mer på stealth strider än bara ren öppen krigföring som de andra spelen hade. I de andra Killzone spelen var man ofta akompenjerad av en grupp allierade soldater för att ge den riktiga krigskänslan där du också stred dig igenom många olika krigszoner. I Shadow Fall är du själv nästan hela tiden med din OWL som enda sällskap och en allierad vid namn Echo som dyker upp en bit in i spelet.

Avslutningsvis vill jag bara säga att när du först tror att spelet är slut och eftertexterna börjar rulla, stäng inte av spelet, du har fortfarande en sekvens kvar att spela.

Betyg: + (Mycket bra)

Kan köpas här: CDON till Playstation 4

Sedan kanske drygt ett halvår tillbaka har jag blivit väldigt fascinerad av postapokalyptiska filmer så det var bara givet för mig att förr eller senare börja spela The Last Of Us. Igår varvade jag spelet men om sanningen ska fram hade jag svårigheter att komma in i spelet till en början för jag tyckte det var mer sekvenser än spel. Men den känslan försvann rätt fort och till slut kunde jag inte sluta spela vilket kännetecknar ett bra spel. Du följer med de två huvudkaraktärerna Joel och Ellie genom ett postapokalyptiskt amerika där de får kämpa för sin överlevnad varje dag. Världen är förfallen och sporer som kommit ut i luften har förvandlat större del av männskligheten till "clickers". På toppen av det måste de undvika många olika gäng som också kämpar för sin överlevnad och jagar andra människor för föda och resurser,

Spelkontrollen är lätt att lära sig och inte alls svår att komma in i. Ett stort bekymmer som jag hade i början i spelet var att hitta vart jag skulle ta vägen. Jag sprang bara runt i cirklar vissa tillfällen när jag egentligen bara kunde ha krupit igenom ett hål i en vägg eller något liknande för att komma vidare. Men det var det som var bekymret för mig, att hitta just det lilla hålet i en raserande byggnad. Men som sagt kom jag in i spelets miljö och händelseförlopp rätt fort och då var spelet underbart varje sekund jag spelade det.

Jag tänker inte spoila något men slutet var lite av en tvist, jag tror inte många förutspår vad som kommer hända. Men jag måste säga att jag förstår honom, jag förstår hur han tänkte och kände. I slutet fick spelet mig rätt känslomässigt involverad, man ville att allting skulle ordna sig för huvudpersonerna på bästa sätt. Det finns bara ett spel tidigare som fått mig att känna sympati med karaktärerna och det är Heavy Rain. I den bemärkelsen lyckades dom väldigt bra, men det är inte så konstigt då hela spelet fokuseras kring deras resa och relationsuppbyggnaden mellan de två.

Strid i spelet lär man sig väldigt fort och du kommer lära dig att det är A och O att alltid ha dina vapen laddade och inte slösa med din ammo. När du kan börja tillverka spikbomber lär dom hjälpa dig en bra bit på vägen också då dom kan ta ner en bunt med "clickers" eller andra människor rätt effektivt. Du kommer till slut ha ett rätt stort arsenal av vapen att välja på. Gör inte samma misstag som mig dock, döm inte ut pilbågen. Jag använde den knappt aldrig förutom vid ett tillfälle i spelet och det var då jag märkte hur dödlig den är, om man träffar rätt vill säga.

Ett tips är att uppgradera ditt närstridsvapen så ofta du kan genom att binda fast något vasst på toppen. Då dödar du din fiende betydligt snabbare.

Betyg: (Episk)

Kan köpas här: CDON till Playstation 3

Jag har haft detta spel i åtanke några gånger när jag vart i TV spels butiken men det har alltid kommit något annat emellan. Jag vet inte vad det var som lockade mig med detta spelet, kanske den gula smileyn som sticker ut på omslaget och som ger intrycket att det kanske är något speciellt med detta svensk tillverkade spel. Japp, du läste rätt. Tittar man på förtexterna och eftertexterna i spelet så är det utmärkande svenska namn, om inte bara svenska namn på listan. Spelet hör till spel serien Battlefield men är lite speciellt då det är det första spelet i serien som släpptes till konsoler menats de andra bara är spelbara på PC. Ni som har spelat PC spel som Battlefield 1944 och är bekant med det spelets "respawn" system kommer känna igen det i det här splet också.

På det sättet är spelet väldigt förlåtande, du kan springa fram under en het eldstrid och ta död på en fiende som har stört dig och dö i nästa sekund av en annan, när du respawnar igen så är de fiender du dödat fortfarande döda så du slipper döda samma fiende gång på gång. En detalj som jag störde mig på något fruktansvärt i spelet är att fienden kan alltid se dig, den vet alltid vart du är och missar väldigt sällan. Det är ingen idé att försöka flanka fienden eller smyga dig upp på en fiendetank bakifrån, den vet per automatik vart du är och börjar skjuta på dig vart du än dyker upp. Som tur är har du en adrenalinspruta med dig under spelets gång som återställer din hälsa och i vissa tillfällen använder du den mer än ditt vapen. Du kan dock inte använda den hela tiden för det tar några sekunder för den att laddas upp igen och är du under beskjutning samtidigt så sjunker din hälsa väldigt fort. En rolig grej i spelet är att du kan köra massor av olika fordon som du hittar runt om på de olika banorna. Den mest bisarra är när du tar dig igenom en stor golfbana och du kan köra en golfbil mitt på ett slagfält! Rätt roligt att se fyra stycken fullt beväpnade militärer sitta och trängas i en liten golfbil.

Det finns mycket bättre krigsspel än detta ute på marknaden. Skulle någon fråga mig om ett bra fsp/krigsspel att spela skulle jag nog inte ha detta i åtanke i första taget, jag skulle föreslå spel som Brothers In Arms: Hell's Highway som är det bästa krigsspelet jag spelat men jag skulle heller inte avråda folk från att spela detta. Jag tyckte att banorna var rätt lika varandra och vissa stunder hade jag inte roligt när jag spelade, jag ville bara ta mig genom banan för att påbörja nästa.

Betyg: (Godkänd)

Kan köpas här: CDON på PS3 eller Xbox 360

Detta spelet  köpte jag på en rea de hade på Playstation Network för den blygsamma summan 65 kr! Det var fruktansvärt billigt för ett såpass relativt nytt spel. Dock har jag inte den fysiska varan i min ägo utan den ligger som en digital fil på mitt PS3 men det gör inte mig något. Jag har många sådana spel och det är ju spelandet man är ute efter, inte det fysiska objektet att ställa i bokhyllan.

Om jag skulle jämföra detta spelet med de andra två Dead Space spelen så är det detta som imponerade mig minst av allt. Det var välkommet med nya miljöer som snöplaneten  och att man kunde spela spelet i co-op mode. Hade jag vetat det från början att detta spelet hade valmöjligheten co-op hade jag frågat en kompis (Anders) om vi hade kunnat spela igenom spelet tillsammans men jag var för ivrig att sätta igång när jag väl hade tankat hem det och fått det installerat. Mindre välkomnande aspekter är tillverkning av vapen då jag ändå i slutändan gjorde som i alla andra Dead Space spelen, använde mig uteslutande av Plasma Cutter vapnet som är i särklass det bästa. 

Spelet var alldeles lagom utmanande ända fram till slutet då det verkligen höjde ribban och man fick ta fram sitt "A-game" för att ta sig igenom helskinnad- Speciellt jobbigt var det då jag hela tiden levde på existens minimum vad gällde både ammo och health packs. Jag fick inte göra för många misstag för det krävdes inte mer än två, max tre slag från nåt monster så var jag död. Dock lättade spelet upp lite vid slutbossen som var lättare än vad jag trodde. Jag tänker inte säga något om hur det slutade men jag tyckte slutsekvensen var en liten besvikelse, den var väldigt kort och kändes framstressad. Som slutplädering vill jag säga att jag hade hoppats på att Dead Space trilogin fått ett mer episkt slut, för detta var väl slutet... eller?... och vissa saker i spelet som crafting av vapen hade man kunnat vara utan för det fyllde, i mitt tycke, ingen viktig funktion.

Betyg: (Bra)

Kan köpas här: CDON på PS3, Xbox 360 och PC

Jag är "in between" TV spel nu på mitt kära PS3, jag vet inte riktigt vilket jag vill spela härnäst så jag har gått tillbaka i tiden lite och gett mig på de gamla retro spelen. Jag försökte varva World of Illusion i fjol och dog flera gånger på slutbossen så till slut gav jag upp. Men igår bestämde jag mig för att klara spelet och nu på morgonen gjorde jag det.  Spelet är väldigt lätt hela vägen och rätt så kort. Det enda som kan vara en utmaning är slutbossen vilket jag hade lite problem med men det gav med sig till slut.

Kan köpas här: Tradera

Betyg: (Godkänt)

Detta spelet fick jag som en gåva från min bror då han ville att jag skulle prova på som i hans tycke är ett av de bästa spelen han har spelat. Jag kan hålla med om att spelet är bra men långt från det bästa. Du spelar Monkey, som han kallas, i en postapokalyptisk värld vars öde vävs samman med tjejen Trip i början av spelet. De bägge är fångar på ett slavhandlar skepp som störtar i ruinerna av det forna New York och det är där äventyret tar sin början. Miljön är riktigt snygg och fångar känslan av en förstörd värld riktigt bra. Jag spelade på svårighetsgrad normal och kände att jag inte blev riktigt utmanad. Visst kunde spelet vara svårt ibland men överlag tog man sig igenom det mesta med lätthet vilket jag i och för sig tycker om hos spel eftersom jag först och främst sätter flödet av storyn i första hand istället för hur starkt utmanad jag blir, men jag hade förväntat mig större utmaning av spelet bara.

Jag tycker självklart spelet är värt att köpas om ni gillar postapokalyptiska scenarion och spel med varierande miljöer och uppdrag. Men letar ni efter en utmaning, välj den svåraste svårighetsgraden så kanske ni får det, jag vet inte, jag har inte provat den svårighetsgraden.

Betyg:  + (Bra)

Kan köpas här: CDON till PS3 eller X-Box 360

Då var äntligen detta spelet avklarat. När jag satte in detta spelet för första gången i mitt ps3 tänkte jag att nu jävlar ska jag verkligen klara 100% av spelet, ta alla kistor, alla animusfragment, göra alla lönnmordskontrakt, alla sjöfartskontrakt... ja precis allt. Men så blev naturligtvis inte fallet. Jag är inte den som orkar gå tillbaka och spela om ett uppdrag i storyn bara för att få 100% synk utan klarar jag inte uppdraget med 100% redan från början så struntar jag i det sen. Jag tror jag slutade på 72% avklarat men jag kanske går tillbaka och fortsätter med resten någon gång i framtiden, det får jag se.

Jag tyckte verkligen att detta var en klar förbättring sen det tredje spelet. Miljön är helt underbar. Jag hade mina tvivel om miljövalet inför detta spel och hur de kunde kombinera lönnmördare med pirater men de lyckades. Det var riktigt häftigt att segla runt på havet och lyssna på många olika sea shanties som din besättning sjöng, strida mot och plundra andra skepp, jaga hajar och valar, slå ut fientliga fort runt om på olika öar i karibien och mycket mer. Story mässigt tyckte jag inte detta spelet imponerade mycket mer än de andra Assassin's Creed spelen utan den höll sig på samma nivå som det brukar. Jag har aldrig riktigt insett värdet i att använda sig av rökbomben i dessa spelen men här använde jag den för jämnan. Finner man sig omgiven av ett gäng jobbiga fiender som du verkar ha bekymmer med, lätt fixat! Kasta bara en rökgranat ner i marken så blir dom okapabla att slåss på grund av röken, då är det bara för dig att dra fram svärdet och sticka ner dom en efter en.

Även om detta kanske inte var riktigt det Assassin's Creed spelet jag hade förväntat mig eller hade velat ha så var det ändå riktigt bra och den lyckades skaka av sig lite av dammet som jag tyckte hade börjat samlats på detta "franchise". Jag undrar om dom kommer fortsätta med Edward Kenway i nästa spel eller med någon annan i Kenway ledet. Connor tror jag inte vi får se igen och jag har svårt att se hur dom kan fortsätta med Edward utan att släppa en nästan identisk kopia av Black Flag. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag vill spela en kvinnlig Assassin i nästa spel.

Betyg:   (Mycket bra)

Kan köpas här: CDON på PS3, X-box 360 eller PC