Nördkulturen

Alla inlägg den 2 oktober 2013

Av David - 2 oktober 2013 09:00

 




Handling

Renfield anländer till Transylvanien och karpaterna där han ska avsluta ett affärsavtal med den ökände Greve Dracula som har köpt en fastighet i London. Efter att affären är klar hypnotiseras Renfield och han blir Draculas slav som följer hans minsta vilja. Tillsammans tar de sig sjövägen till London där Dracula stöter på den unga kvinnan Mina som han finner tycke för. När Mina börjar bete sig konstigt kallar hennes far in en speciallist, Dr. Van Helsing som börjar ana oråd om vem och vad Greve Dracula egentligen är.


 


Min åsikt

Jag måste ha i åtanke när jag recenserar denna att filmen är väldigt gammal. Den spelades in år 1931 och då var prat i filmer fortfarande väldigt nytt. År 1927 kom, vad som anses, den första riktiga "prat filmen" ut, The Jazz Singer. Ljud i filmer kom tidigare ändå men inte med tal. Skådespelare på den här tiden var inte vana vid denna typen av skådespel som en ljudfilm krävde därav de överdrivna gesterna man oftast ser i dessa filmer.

Filmen lämnar inte mycket utrymme till karaktärsuppbyggnad utan dom går rakt på sak, scen från scen. Renfield anländer till Transylvanien, Renfield träffar Dracula, Renfield blir hypnotiserad till att bli grevens slav och alla dessa tre nyckelhändelser i filmen hände inom beloppet av 15 minuter. Till filmens beröm lyckas dom bygga upp stämningen med ljussättningarna och kulisserna riktigt bra. Det måste ha varit AO i en film som denna som har total avsaknad av musik. Den enda musiken i filmen var den som var under inledningstexten i början. De få gångerna som man kände att man saknade musiken var under skräck ögonblicken då Dracula skulle bita någon eller när tex Dr.Van Helsing drog fram ett kors i ansiktet på Dracula och han ryggar tillbaka i ren rädsla. I sådana tillfällen tycker jag inte att skådespelartalangen, hur bra den än må vara, räcker till utan det behövs den extra kryddan av känslomässig stämning som musik ger.

Bela Lugosi är mycket bra i rollen som Dracula och redan i inledningen av filmen när han yttrar två mycket kända film citat, "I am Dracula" och "Listen to them, children of the night, what music they make", vet man redan där och då, Bela Lugosi var en av dom som satte mallen för hur Dracula ska spelas på den vita duken. Det sistnämnda citatet röstades som det 83:e bästa filmcitatet av det amerikanska film institutet.



Bela Lugosi i all ära men den som verkligen skiner i filmen tyckte jag var Dwight Frye, han som spelar Renfield. Det är först när han blir galen som hans talang lyser igenom och man märker att det är han och Bela Lugosi som lyfter hela filmen även om Lugosis roll inte kräver lika mycket kontraster som Fryes.

En rolig grej jag reagerade på i början av filmen när Renfield först anländer till Draculas slott var när de byggde upp stämningen om hur mörkt, dystert och öde allt skulle vara. Månen sken in genom de väldiga fönstren, utanför ylade vargarna, från taken hängde spindelväv, fladdermöss flög omkring i mörkret och över golvet kilade två..... bältdjur?

Jag vet inte vad dom tänkte, men bältdjur? Det känns riktigt malplacerat. Först och främst därför att de lever bara i Amerika och Draculas slott ligger i Rumänien och för det andra, skräckfaktorn på bältdjur är inte vidare hög.


 


Överlag gillade jag denna filmen men efter att ha sett Francis Ford Coppolas version av Bram Stokers Dracula så bleknar denna i jämförelse. Men jag tycker fortfarande den är sevärd mestadels för dess kultstatus och Lugois tolkning av karaktären Dracula som skulle komma att användas i flera efterkommande generationer av Dracula filmer.


Betyg: (Bra)

Kan köpas här: CDON på DVD

Presentation

Kategorier

Läser just nu

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12 13
14 15 16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skapa flashcards