Allmänt

Skriven av Warren Ellis, en engelsk författare född 1968. År 1994 började han jobba för marvel där han tog över arbetet med serien Hellstorm: Prince Of Lies. Han började senare att jobba för DC ett tag tills han återvände till Marvel igen.

Tecknaren heter Steve Kurth och är en amerikan. Han startade sin karriär år 2001 med att teckna G.I Joe och har sedan dess jobbat för Marvel där han nu tecknar den ongoing Iron Man Legacy serien.

Berättelsen och tecknandet

Världen är inte samma ställe som det  brukade vara. Efter kriget mot Magnetos mutant armé, där många hjältar fick betala ett högt pris, ligger en gång så vackra områden som Manhattan i ruiner och stanken från ruttnande lik förpestar gatorna. Tony Starks imperium är inte så stort och mäktigt som det brukade vara. Någon har kommit åt och stulit Tony Starks ritningar och teknologi för att kunna bygga mer Iron Man liknande rustningar för att använda dom för sina egna ändamål. En välskriven historia och som är rätt utmärkande för just Warren Ellis är teknologin i fokus. Jag älskar slutet på denna serie, den absolut sista bildrutan i denna grafiska novell är exakt den typen av slut jag älskar, sådant som får mig att vilja läsa mer.

Tecknandet är perfekt! Färgläggningen gör sin del här också. Jag  brukar aldrig ta med information om färgläggaren i serien jag skriver om för det blir bara för många namn att skriva om och det kanske inte är så värst intressant läsning heller men i denna har dom gjort ett enastående jobb tycker jag. Tecknandet tillsammans med färgläggningen i denna novell får högsta betyg!

Ett litet smakprov

Allt som allt...

Den bästa grafiska novell jag läst sedan Thor. Jag gillar detta "Ultimate" universum Marvel skapat, nästan ett postapokalyptiskt samhälle som fortfarande ligger i ruiner efter ett stort krig mot Magneto och hans mutant armé.

Betyg: 4+ (Mycket bra)

Kan köpas här: http://www.bokus.com/bok/9780785144304/ultimate-comics-iron-man-armor-wars/#blogs

Det gick ju inte så bra då precis som jag hade förutspått, jag förlorade varje match men jag fick i alla fall vinna två omgångar, alltid nåt. En match är alltid bäst av 3 omgångar och varje match får hålla på i 50 minuter som max men det är väldigt sällan man håller på så länge i dom här mindre turneringarna tror jag. Jag fick dock 3 poäng när jag fick en *Bye* vilket innebär att jag fick hoppa över en match pga att någon hade droppat av (hoppat av) turneringen så det blev ojämt antal deltagare. Men jag klagade inte, det räknades tydligen som en seger. Resultaten blev 0-2, 0-2, 0-2, *Bye*, 1-2, 1-2.  Men jag kom ändå inte sist på turneringen, jag slutade på plats 22 av 24!

Tanken bakom min kortlek

Jag satt först och funderade på att göra en kombinerad vit/svart lek men fick inte ihop det riktigt bra så efter 10 minuter gav jag upp den idén och började kika på dom andra korten och märkte då att jag hade fått rätt många bra gröna kort och några blåa så det fick bli det. Man satt under tidspress också, man hade 30 minuter på sig att plocka ihop leken. Jag försökte basera leken rätt mycket kring en creature, Talrand, Sky Summoner som gör att jag får lägga ut en 2/2 Drake Creature Token varje gång jag kastade en Sorcery eller Instant. Men oturligt nog fick jag aldrig upp honom i någon av matcherna förutom i den sista matchen men då fick jag inte upp några sorcerys eller instants typiskt nog.

Talrand, Sky Summoner

Jag fick också ett kort som heter Rancor vilket var det mest omtalade kortet på hela turneringen. Men det va riktigt bra också. Väldigt billig att lägga ut och det försvinner aldrig heller. Varje gång det ska åka ut i ens graveyard får man plocka tillbaka det på handen istället. Det som saknades för mig va riktigt bra, starka varelser att lägga ut den på. Jag hade tagit med en Stormtide Leviathan men den är riktigt dyr att lägga ut och den fick jag aldrig upp heller.

            Rancor         Stormtide Leviathan

Jag fick alltid slut på creatures efter några rundor in i spelet och det berodde på att jag hade tagit med för många Sorcerys och Instants ihopp om att få ut Talrand, Sky Summoner rätt tidigt men det hände ju aldrig så ofta blev det så att motståndaren kunde slå mig utan att jag hade nåt försvar. Jag satte för stor tillit till ett enda kort helt enkelt, det var mitt stora misstag.

Om bara några minuter är det snart dags för avfärd mot min allra första Magic "turnering". Lite nervös är jag allt men det ska samtidigt bli roligt att få pröva på hur det är. Pre-release är väl ingen direkt seriös turnering vad jag hört, det är mer att man provar på de nya korten som släpps snart. Varje deltagare får ett antal booster paket och av dessa ska man bygga en kortlek som man ska spela mot andra deltagare. Jag förväntar mig absolut inga vinster idag för jag komer nog vara såpass nervös att jag inte kommer kunna vara 100% koncentrerad på spelandet. Men det är väl så när man är ny på en sån här grej. Kanske återkommer senare ikväll om hur allting gick.

Allmänt

Släppt 1997 i samarbete mellan DC comics och dåvarande ägarna till namnet Vampirella, Harris Comics. Skriven av Chuck Dixon, känd för en lång period skrivande av Batman på 90 talet och tecknad av Jim Ballent som är mest känd för hans period av tecknade på Catwoman mellan åren 1993 till 1999

Berättelsen och tecknandet

Jag har velat ha tag på denna länge då denna är en crossover mellan mina två kvinnliga favorit serietidningsfigurer. Jag känner inte till mycket av Vampirella när hon fortfarande tillhörde Harris Comics så jag har inget att jämföra med direkt förrutom hennes nuvarande position på Dynamite men det skulle inte bli rättvist då det handlar om nästan 2 decennium mellanrum mellan denna seriealbumets Vampirella och dagens Vampirella. Catwoman har ändrat utseende genom åren men så som hon ser ut här är fortfarande min favorit och i mitt tycke den bäst tecknade. Men bägge dessa damer och deras stil, varken ond eller god men med hjärtat på rätt ställe, är den som tilltalar mig mest hos seriefigurer. Storyn börjar rätt bra med att Vampirella misstänker att Catwoman är den skurken hon söker och efter en liten dispyt kommer dom fram till att hon håller på och bli ditsatt av en bedragare så dom slår sig ihop och börjar leta efter den som har utfört dessa våldsamma inbrott i Catwomans skepnad.

Storyn är helt ok skriven och ett litet gästspel från pingvinen piggar upp stämmningen lite. Jag hade velat se mer av denna duon tillsammans för jag tror dom hade kunnat skriva mycket bra med dessa två tillsammans då de kompleterar varandra rätt bra. Det  va synd att Vampirella aldrig fick träffa Batman bara, det hade kanske kunnat bli rätt intressant. Det va 15 år sedan denna skrevs så jag tror att mer crossovers mellan dom här kommer nog inte ske men jag lever på hoppet!

Tecknandet är i toppklass. Bra skuggning, precis som det ska vara i den mörka gotiska staden Gotham, och liv i bilderna när det blir lite action.

Ett litet smakprov

Allt som allt...

En riktigt bra crossover som dom hade kunnat spinna vidare på men tyvärr gjorde dom inte det. Jag är i alla fall glad att jag har denna i min samling, som ett monument över något storartat som kan ha gått förlorat och som endast lever kvar i detta album (för att överdramatisera lite). Jag vet inte vart man kan köpa den för jag fick tag på mitt exemplar på Tradera.

Betyg: 3/5 (Bra) 

"Oglor create life, Oglor take it away. Oglor god! . . . until Master return."

Detta är en rolig flavor text tycker jag. En varelse, en Homunculus, sitter ensam i sitt lilla labb någonstans där han skruvar och grejar, bygger och pysslar, för att skapa liv samtidigt som han tar andra liv för att åstadkomma detta och i sin lilla slutna värld i hans isolerade boning har han börjat se sig själv som en skapara av liv, ett allsmäktigt väsen, en Gud. Trots sitt storhetsvansinne sjunker han ner till jorden då och då och allt han sagt om sig själv,hela hans gudabild som han byggt upp, faller samman när han inser att han inte längre är den guden han hade trott, hans mästare kan ju återvända närsomhelst.